Benutzer:Rießler/Werkstatt/Segelsport (Finnland)
Der Beginn des Segelsports in Finnland datiert etwa in der Mitte des 19. Jahrhunderts, als die ersten Segelvereine gegründet wurden. Seit dem Anfang des 20. Jahrhunderts Bootsbau…
Heute wird der Segelsport durch den Finnischen Seglerverband (schwedisch Finlands seglarförbund (FSF), finnisch Suomen Purjehtijaliitto) administriert und unter anderem bei offiziell ausgetragenen Regatten ausgeübt. Der Verband ging 2011 in Suomen Purjehdus ja Veneily/Segling och Båtsport i Finland auf.
Hintergrund
BearbeitenInspiriert… England
Soziologe Kjell Herberts … gilt als eine finlandssvensk domän[1]
Laut Tapani Lehtinen, einem bekannten Ozeansegler aus Finnland und selber kein Finnlandschwede,
1856 grundades Segelföreningen i Björneborg (BSF), som är landets äldsta segelsällskap. På 1860-t. tillkom Nyländska jaktklubben (NJK), numera landets största segelförening, och Airisto segelsällskap (gr. 1865). I början av 1900-t. fanns det segelklubbar i de flesta kuststäder samt i flera städer i inlandet (Tfrs, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis). Landets första insjösegelförening grundades 1875 i Kuopio (roddsport).
NJK was the first yacht club to introduce match racing in Finland, the Match Racing Center was founded. The name Match Racing Center was changed in 2014 to NJK Sailing Center as activities were expanded to fleet racing and sailing courses.[2]
NJK has been a pioneer in racing under sail. The first race was organized the same year that the club was founded and on the club’s initiative the Finnish Sailing Association was founded in 1906,(today:The Finnish Sailing and Boating Federation).[2]
Finnischer Seglerverband
BearbeitenFinnischen Seglerverband (schwedisch Finlands seglarförbund (FSF), finnisch ??)
kappseglingar, som ordnas av ca 70 av FSF:s totalt 250 medlemsföreningar. De övriga är s.k. bryggföreningar som ägnar sig åt båtliv och långfärder. FSF:s 42 klassförbund utgör viktiga instanser vid uppgörandet av det årliga regattaprogrammet. Detta består av lokala klubbseglingar, lokala öppna kappseglingar, nationella mästerskap, distans- och havskappseglingar samt regionala regattor, kulminerande i internationella mästerskaps- och pokalseglingar, havskappseglingar och olympiska regattor.
Om finskt mästerskap (minst 20 deltagande båtar) tävlades under medlet av 2000-talet i nitton båtklasser: folkbåt, hajbåt, H-båten, lightning, snipe och optimistjolle samt Europajolle, 2.4mR, 49er, 505, 606, DN-isjakt, drake, Express, havskappsegling (IMS i tre storlekskategorier), laser (Standard och Radial) och Zoom-8. Klassmästerskap (med färre än 20 båtar) anordnas för följande elva klasser: 6mR (sexa) och starbåt samt 29er, 470, 5m, 5.5m, 8mR, Joe 17, laser 4.7, Melges 24 och Windmill.
De största regionala regattorna var 2005 Helsingforsregattan och Hangö regatta med 230 resp. 190 båtar. I distanskappseglingen Hfrs-Tallinn ( Helsinki-Tallinna race, anordnas årligen sedan 1992) deltog 190 båtar, i Hogland runt (med start från Esbo, anordnas årligen sedan 1991) 145 båtar, och i Päijänneseglingarna (ett av Europas största seglingsevenemang på insjövatten, anordnas årligen sedan 1973) 142 båtar. Viaporin tuoppi har sedan starten 1985 vuxit till ett ansenligt evenemang där hundratalet träbåtar kappseglar runt Sveaborg. Den finländska havskappseglingseliten deltar årligen i den svenska klassikern Gotland runt.
Finland har gott rykte som pålitlig arrangör av internationella mästerskap. Bl.a. följande världsmästerskap har arrangerats i Finland: Finn gold cup 1967 av Hangö segelförening (HSF) i Hangö, lightning-VM 1971 av Merenkävijät (M) i Hfrs och 1995 av Kuopion pursiseura (gr. 1889), VM i 505-jolle av HSF 1972, 5.5-VM 1995 av HSF och 2002 av M, 6mR-VM och 8mR-VM av NJK i Hfrs 1978, 1987, 1993 och 2002 samt 2.4mR av Helsingfors segelklubb (HSK) i Hfrs 2006. Av europamästerskap kan nämnas EM i lightning, som ordnats tio gånger av olika föreningar, EM i snipe 1974 av HSF, 1992 av Gamlakarleby segelförening (GSF) och 2006 av BSF, EM i Melges 24 av HSK 2003 och EM i Europajolle av NJK 2005. 2011 ordnades EM för alla olympiska klasser vid Ärtholmen i Hfrs.
Till de viktigaste internationella pokalerna inom s. räknas America's cup, Admiral's cup, Skandinaviska guldpokalen, Entonnarpokalen och Dragon gold cup. Finland har aldrig utmanat om America's cup, men några finländska seglare har ingått i besättningen för finalister och utmanare. Guldpokalen har tre gånger hemförts till Finland. Bland eftertraktade nationella pokaler märks Sinebrychoff's Cup och Sportklubbens pokal (Nyländska jaktklubben).
Finland debuterade i olympiska seglingssammanhang i Stockholm 1912, då en silvermedalj erövrades av Harry Wahl med 10mR- jakten "Nina" , Wiborgs läns segelförening (Viborg) samt bronsmedaljer av Ernst Krogius med 12mR-jakten "Heatherbell", NJK och Bertil Tallberg med 8mR-jakten "Lucky Girl" , NJK. Var sin bronsmedalj tog även Hans Dittmar, Esbo segelförening (gr. 1906), och Bertel Broman, Suomalainen pursiseura (Hfrs, gr. 1913), i enmans segling med 12-fots jollar i OS 1924 resp. 1928. I Helsingforsolympiaden 1952 tog sexan "Ralia" från Merenkävijät brons med Ernst Westerlund vid rodret. Den första guldmedaljen hemfördes av Esko Rechardt i finnjolle 1980 i Tallinn, där det blev brons för Jouko Lindgren och Georg Tallberg i tvåmansjollen 470. Följande guldmedalj vanns av Thomas Johanson (f. 1969) och Jyrki Järvi (f. 1966) i 49er-klassen i Melbourne 2000.
Ytterligare kan nämnas tretton rorsmän som nått poängplats (fjärde till sjätte plats): Gustaf Estlander, Gunnar Grönblom och Peter Tallberg, samt i kronologisk ordning, Ernst Estlander, Rainer Packalén, Jan Winqvist, Johan Gullichsen, Kim Weber, Pekka Narko, Peter von Koskull, Bettina Lemström, Petri Leskinen och Sari Multala.
Bland ryktbara finländska seglargestalter från gångna tider märks även Curt Mattsson, Gustaf Norrmén, Ingmar Nylund, Henrik Ramsay och Yngve Pacius.
Intresset för havskappsegling vaknade på 1960-t. med förgrundsnamn som Ernst Kindberg, Sven Grönblom, Heinz Ramm-Schmidt och Pekka Herlin. Goda resultat från Gotland runt ledde till Finlands deltagande i Admiral's cup i Cowes åren 1966-68. Nivån på båtmaterialet och besättningen steg, och kulminerade i satsningarna på Whitbread jordenruntseglingarna. Pehr Gahmbergs Baltic 51-yacht "Skopbank of Finland" gjorde en pionjärinsats 1981-82 med en 12:e plats bland 28 startande båtar. Därpå följde Michael Berners Swan 651-yacht "Fazer of Finland" 1984-85 med en lysande tredje plats i mål (6:e på korrigerad tid) bland 15 båtar. Den verkliga storsatsningen med tre båtar skedde 1989-90 med Ludde Ingvalls (f. 1956) "Union Bank of Finland", Harry Harkimos "Belmont" och Martti Wiikeris Baltic-byggda "Martela OF". Placeringarna var respektive 9, 10 och dnf (avbröt). Dagens generation av toppseglare fick sina elddop på Whitbreadbåtarna.
Bootskonstrukteure
BearbeitenIntresset för s. drev redan i 1900-talets början fram skickliga finländska segelbåtskonstruktörer, såsom Gustaf Estlander, Gösta Kyntzell och Gunnar L. Stenbäck samt August Westin och hans söner Bruno och Zakéus Westin, som alla tre var verksamma vid Åbo båtvarv (eg. Åbo båtvarf). Av dagens konstruktörer av tävlingsbåtar kan nämnas H-båtens skapare Hans Groop och ¾- ton-cupvinnaren Eivind Still samt Jussi Mannerberg, Karl-Johan Stråhlmann och Zoom8-designern Henrik Segercrantz.
Haj, H-Boot, Swan
Flagge
BearbeitenDer älteste Segelclub Finnlands, der Segelföreningen i Björneborg (BSF rf) mit Sitz in Pori, wurde 1856 gegründet, besaß aber noch keine Flagge. Der Nyländska Jaktklubben in Helsinki
wurde im Jahr 1860 gegründet. Er erhielt die Flagge des St. Petersburger Flussbootclubs, eine weiße blaue Vogelflagge, und in der oberen linken Ecke das Wappen von Uusimaa. Der BSF von Pori erhielt 1866 eine ähnliche Flagge mit eigenem Wappen, und später auch die anderen neuen finnischen Segelvereine.
Da diese frühe blaue Kreuzflagge die finnische Flagge symbolisierte, wurde sie auch von den anderen finnischen Flaggen des 18. und 19. Jahrhunderts verwendet. Da diese frühe blaue Kreuzflagge Finnlands Verbindung des Segelsports mit der kaiserlichen Marine symbolisiert, erlangten die blau-weißen Farben in den Pressediskussionen kurz danach keine große Popularität als Finnlands Nationalfarben.
Die finnische Flagge wurde im Sommer 1862 in Marstrand zu einer praktischen Notwendigkeit. als die finnische Flotte plötzlich für Segelwettbewerbe ausgerüstet werden musste. Es wurde einstimmig beschlossen, dass die Farben der finnischen Flagge weiß und blau sein sollten. Die jungen Frauen des Segelclubs bastelten kurzerhand eine Flagge für das finnische Boot: oben weiß, unten blau und in der oberen Ecke ein finnischer Löwe.
Zeitschriften
BearbeitenI Finland utkommer Nordens äldsta seglartidning, Frisk Bris, som grundades 1903, den finskspråkiga Vene-lehti och FSF:s organ Navigare.
Literatur
Bearbeiten- Henry Ericsson: Segelsport. In: Svenska folkskolans vänner (Hrsg.): Uppslagsverket Finland. 30. Juni 2011 (schwedisch, CC-BY-CA 4.0).
- (Y. Pacius, Segling och seglare, 1946; H. Ramsay, Sommar och segel, 1946; T. Smedslund, NJK 100 år 1961; K. Gahmberg, Purjehduskilpailu maailman ympäri, 1982; M. Berner, Täyspurjein aina, 1986; H. Ericsson, Hangö som seglarcentrum; Frisk Bris 1903-2006, 2006)
Einzelnachweise
Bearbeiten- ↑ https://www.hbl.fi/artikel/4da1bac9-1ec2-480b-81b0-990eaeb6bdeb
- ↑ a b Referenzfehler: Ungültiges
<ref>-Tag; kein Text angegeben für Einzelnachweis mit dem Namen engl.